Försommarvärmen hade tyst smugit sig in i Shanghai i maj. På morgonen den 15:e gav vi oss av till Anji.
Det här var ingen vanlig resa – det var en tvådagars, en natts "laddningsresa" för oss, en grupp partners som litar på varandra med ryggen på jobbet.
01 Above the Clouds – Frihet på 1 168 meter
Den tre timmar långa bilresan flög förbi med skratt och prat. Anjis landskap var mildare än vi hade föreställt oss, men det som helade oss redan innan landskapet var den autentiska bondgårdsmåltiden – gammal hönssoppa, bräserat fläsk med bambuskott, wokade säsongsbetonade grönsaker... enkla ingredienser, men ändå en oväntat tillfredsställande komfort.
Med magen fulla sparkade vi officiellt igång det första stoppet – Cloud Above Grassland.
Linbanan reste sig sakta och lämnade stadens brus bakom sig. När vi nådde 1 168 meter över havet drev molnen förbi, och utsikten öppnade sig helt – böljande berg, ett hav av bambu. I några sekunder tystnade alla – inte för att ta bilder, men verkligen förundrade.
Men snart bröts tystnaden av skrik.
På piratskeppet satt de modiga längst bak och skrek orädd, medan de blyga i mitten knäppte ögonen och skrek. Skrattet ekade över bergstoppen.
På grässläpbacken rusade några ner med slutna ögon, andra lät ut vilda rop.
På gokartbanan iscensatte vi vår egen version av Fast & Furious – rätlinjesprintar och trampande på gasen.
På glasbron höll en del tag i ledstängerna och smög sig fram, medan andra gick över med vidöppna armar – en bottenlös avgrund under fötterna, men uppmuntran och busiga leenden lyste i varandras ögon.
I det ögonblicket fanns det inga jobbtitlar – bara ett gäng övervuxna barn som hade sitt livs tid.
02 Mountain Hearth – The "Acting Masters" of Werewolf
När natten föll checkade vi in på ett bergshem. Dagens spänning lugnade sig gradvis och ersattes av den fräsande grillen på grillen – lammspett, kycklingvingar, majs...
Men den verkliga höjdpunkten kom efter middagen: flera omgångar av varulv.
"Blund när det är mörkt" – den frasen blev nattens kod. Varje röst var en psykologisk kamp, varje uttalande ett improviserat tal. Vi skrattade tills det gjorde ont i magen och bråkade tills våra ansikten blev röda. Men vi visste alla – den här typen av obevakad ärlighet är lagets mest värdefulla band.
03 Ett tusenårigt tempel – en vandring axel mot axel
Nästa morgon var bergsluften frisk och krispig. Vi gick till Lingfeng Temple för en vandring.
Gömt djupt i skogen var det gamla templet inte lätt att nå. Stentrappor slingrade sig upp och ner, några mjuka, andra branta. När någon fick ont om energi, sträckte en hand sig tyst ut. När någon hamnade på efterkälken stannade alltid någon före och väntade.
"Vänta, vi är nästan där" – olika människor sa det många gånger, och varje gång kom det från hjärtat.
När vi äntligen stod framför det gamla templet och tittade tillbaka på stigen vi klättrat på, utbytte vi andlösa leenden. Ingenting lär tyngden av ordet "lag" bättre än att gå en hård väg tillsammans.
Vid middagstid njöt vi återigen av kreativa bondgårdsmat. Ägaren sa att det var en ny lokal stil – som bevarar traditionella smaker samtidigt som den tillför en touch av förfining. Precis som vårt teambuilding: att behålla den klassiska sammanhållningen samtidigt som den tillför ny energi och rapport.
04 Packa Anjis vind i våra väskor, ta tillbaka enheten till våra skrivbord
Vid 15-tiden körde HUNTER-teamet tillbaka till Shanghai.
Utanför fönstren dök stadens stål och betong upp igen; inuti vilade några tyst, några bläddrade igenom bilder från de senaste två dagarna och några hade redan börjat diskutera nästa veckas arbete.
Två dagar, en natt – så kort att vi knappt hann minnas varje leende ansikte.
Ändå så lång att det gav oss en chans att verkligen känna varandra igen – inte bara som arbetskamrater, utan som partners som kan skratta tillsammans, skrika tillsammans och ge allt för ett gemensamt mål.
Det bästa laget är det som väntar på dig på vägen upp, stannar med dig på vägen ner och litar på dig i en omgång Werewolf.
Anjis moln, berg, vind och skratt finns kvar i maj.
Och vi kommer att föra den energin framåt och fortsätta på detta slagfält på arbetsplatsen –
Axel vid skuldra, ger allt.